Ett möte med ett Hammarbyfan
Jag vet inte vad jag tänkte att jag skulle få ut av den här intervjun mer än en glad konversation med ett passionerat fan. Jag fick dock så mycket mer. Det blev en intervju med en person som med stor passion följer allt som har med Hammarby att göra och som aldrig någonsin skulle byta lag.
Text: Christian Hultgren
– Jag har alltid supportat Bajen, säger Mathias då vi sätter oss ner i soffan och börjar intervjun. Hans lägenhet kryllar av saker som har med Hammarby att göra. På en klädhängare i garderoben finns det två Hammarbytröjor, en från guldåret 2001,och den andra från ett par år senare. När jag sveper med blicken över Mathias lägenhet så fastnar den helt plötsligt vid tre gummor i grönt vilka ligger på hans TV byrå. Vad är nu detta? tänker, jag.
– Jaha de där säger, Mathias leende. Det är tre ryska babusjkor i trä, fina grejor alltså.
– Det var farsan som började med att supporta Hammarby. Han är född och uppvuxen i Stockholm och sedan fortsatte det med att både jag, min bror och min syster började hålla på Hammarby. Mamma däremot kommer från Alingsås och håller på IFK Göteborg. Annars i familjen så håller vi på det Schweiziska landslaget för att min farfar kommer därifrån, säger Mathias glatt.
Mathias visar mer i garderoden och mycket riktigt där inne hänger den klassiska röda schweiziska tröjan med det vita korset i mitten.
– Första matchen jag gick på var i Göteborg men jag kommer dock inte ihåg så mycket av den för det var så pass länge sedan.
När jag däremot frågar om han kommer ihåg den första hemmamatchen han gick på så spricker det upp ett stort leende i Mathias ansikte och han börjar upphetsat berätta:
– Det var en match mot Halmstad 2001 hemma på Söderstadion, då Trym Bergman, norrmannen med världens smalaste och minsta ben (skratt) stänkte in ett mål.
Det är inspirerande att höra Mathias berättelse, han lyser av engagemang och jag ber honom berätta om ett särskilt minne.
– Ett fint minne var när vi golvade Helsingborgs IF hemma 2005 med 6-2. Jag följer allt som har med Hammarby att göra. Stöttar damerna och även de yngre lagen, både tjejer och killar. Det är mycket roligare att titta när damerna och de yngre spelar för de visar större glädje i spelet och jag tror att de också är glatt överaskade över att det faktiskt kommer mycket folk på deras matcher. De är inte vana vid det. Jag brukade åka med ett par kamrater till Göteborg och kolla på ungdomsturneringen Gothia Cup. Ett år hamnade vi till och med på första sidan i Göteborgsposten.
Nyfiken på hur långt Mathias har gått i sin fanmania frågar jag om vad som är den mest extrema.
Denna artikel är en del av magasinet Shin, som producerats av studerande på Media och Kommunikation. Du kan läsa mer om själva magasinet här.
Du kan också ladda ner artikeln i magasinet som pdf. Shin – Bajen till I die (PDF)

När Jonas börjar berätta om vad han har lärt sig mest av på polislinjen, behåller rösten sin glädje men han blir mer saklig och rakt på sak.







Hur minska suget efter godsaker?




– Man måste verkligen känna fordonet och veta exakt var allting sitter. När man cyklar har man alltid fingrarna på bromsarna, man måste veta hur mycket man ska ta i för att det ska bromsa som man vill. Det ska sitta i ryggmärgen.
Peter har inte alltid vågat lika mycket som han gör idag, utan beskriver det som en stegvis process framåt. Hans äldre bror Niklas har pushat honom att testa nya grejer, och nu sätter han också ut egna mål för varje år. Men även om det är viktigt att pushas till att testa nya gränser måste man vara medveten om sin egen kompetens för att inte råka illa ut.
– Man är ju sjukt nervös, men det farligaste när man ska testa nåt nytt är att tveka. Antingen gör man det inte överhuvudtaget, eller så kör man 100%. Något mittemellan finns inte för då går det alltid fel.
Det känns lite osäkert i början, men snart ekar rop och hejaramsor i hela bussen. Det hinner dock inte pågå länge innan en grupp med bestämda och långa män plötsligt stiger ombord. Männen, som är klädda i vanliga kläder, är den gruppen med Romeopoliser som vi har väntat på. Eftersom att de har fått en beskrivning på hur ”den utvalda” gärningsmannen ser ut, letar de bland ansiktena på sätena, och ber sedan denne att följa med. De eleverna som blivit instruerade att göra motstånd, börjar, medan poliserna försöker eskortera eleven ut, skrika och ifrågasätta polisernas agerande, vissa följer till och med männen ut för att ytterligare provocera. Poliserna försöker dock lugna och med bestämda ord samt lätta nertryckningar, få de efterföljande att sätta sig ner igen.
